Gråjärn EN 16482/GJL-250C

Gråjärn är gjutjärn där grafiten föreligger i form av fjäll. Dess stora fördel gentemot många andra material inklusive stål är en utomordentlig förmåga att dämpa vibrationer. Detta har betydelse för att minska ljudnivån från maskiner men även för att dämpa spänningsnivån vid variabel belastning. Dessutom gör grafitens smörjande effekt att materialet uppvisar en förträfflig skärbarhet samtidigt som nötningsbeständigheten är god.

Gråjärnets stora nackdel är dess sprödhet varför detaljer av gråjärn inte kan utsättas för hög belastning.

GJL-250C är standardiserat i SS-EN 16482. Den (utgången) SS-beteckningen är 0125. Standarden SS-EN 16482 fastställer nivån för brottgräns och hårdhet för olika dimensioner (normalt har gråjärn ingen utpräglad sträckgräns). Tillägget ”C” indikerar att gråjärnet har stränggjutits för att skilja från formgjutna detaljer. Stränggjutningsprocessen är mycket flexibel vad beträffar stångens tvärsnitt och förutom runt (vanligast) kan fyrkant, rektangulärt, halvrunt och andra former tillverkas.

Mikrostrukturen och därmed mekaniska egenskaperna av gråjärn styrs i hög grad av svalningshastigheten vid stelning. Ytzonen av stränggjutjärn utsätts för mycket snabb kylning varför mikrostrukturen där avviker väsentligt från den närmare stångens centrum. Av denna anledning kan inte de specificerade mekaniska egenskaperna garanteras i denna ytzon som måste bearbetas bort. Bearbetningspåläggen stipuleras i SS-EN 16482.